Bilbrist gav rejält

bakslag för Renault

Renaults imponerande klättring i GA-rankningen har drabbats av ett rejält bakslag. Från att 2013 vara årets raket och förra året klättrat ända till 6:e plats åker Renault ner till 18:e plats med 8,4 procents indexförsämring.

ÅF:s besvikelse kan handla om förra årets svåra problem – tillgången på bilar. De då nya modellerna Clio och Captur sålde snabbare än GA hann ta in bilar. Det som Sverigechefen Björn Ågren skulle vässa till i år – kommunikationen till ÅF – fick inte godkänt.

– Vi är förstås inte nöjda alls. Vi hade siktet inställt på att fortsätta klättra, säger Björn Ågren.

Kan ni inte lösa leveransproblemen då?

– Vi gör en noggrann försäljnings- och produktionsplanering om vad som ska säljas, byggas och levereras. Men vi har misslyckats med att ge ÅF bilar i rätt tid och rätt antal i en ökande marknad med stor efterfrågan på våra nya produkter. Samtidigt måste ÅF vara mer på tårna att beställa i tid. Om de inte gör det blir det brist på bilar.

Svårigheten är att pricka rätt och beställa rätt antal av vad de tror att de kan sälja. Renault har inget eget centrallager. Och när Sverige skriker på fler bilar blir svaret från Frankrike ”non, plus tard!” (för sent!).

Det dåliga betyget på bonussystemet visar handlarnas frustration över att de får betala tillbaka bonus på rapporterade kundavslut, som av någon anledning senare inte blir av. Och att de inte heller får behålla bonus om inte kvalitets- och standardkraven följs.

– Bonussystemet med konsekvenser för annullerade kundorder har redan ändrats till att vara mer momentant – det du tappar kan du kompensera över tid. Det kommer säkert göra att betyget blir bättre nästa år. Samtidigt måste ÅF följa de krav som Renault ställer på varumärkesrepresentation i nätverket. Det är rimliga krav och inte för mycket begärt.

Att programmet för kundtillfredsställelse blivit sämre kan Björn Ågren förstå. Ett nytt program som bygger på email-adresser till kunderna är redan infört. Säljutbildningen fick bra betyg och det förvånar honom inte alls eftersom Renault har en ambitiös utbildning för säljare på Renault-fabriken i Frankrike.

 

Vad är du minst nöjd med?

– Att vi inte har försett ÅF med de produkter, i den mängd de ville ha. Det är inte deras fel. Det är vårt fel. Det är jag inte alls glad över. Missnöjet har säkert smittat av sig en del på andra frågor. Detta måste vi lösa för att kunna sälja ännu fler bilar.

Vad är du mest nöjd med?

– Finansieringstjänsterna ligger tio procent över snittet och jag tror att våra finansieringsprojekt gett bra produkter där vi haft bra dialog. Det underlättar försäljning och skapar lojalitet. Och jag är nöjd över att vi 2014 ökade volymerna med 26 procent och att vi förra året var 4:e största importör. Vi är inte längre bara lillebror i Volvo-Renault-familjen. Och då har vi inte avslöjat våra äss i rockärmen – nya Espace och Kadjar.

Vad ska du vässa till nästa år?

– Vi ska lösa biltilllgången. Vi vill ju ha ett jämnt flöde. Vi har tankar på hur vi ska göra.

Text Maria Eriksson

 

 

Inte förvånad

över betygen

Per Almefelt är relativt ny i märkesföreningen för Renault och Dacia men kommer från Renault Nordic, något som märks i hur väl samarbetet verkar fungera. Egentligen tvärt emot vad betyget säger.

– Vi har egentligen ett bra samarbete, med en bra struktur och vi jobbar genom ett antal råd, med specialistkunskaper i varje. Det gör att vi har diskussioner på alla områden, alla får komma till tills och hänsyn tas så långt det går från båda hållen.

Kanske har diskussionerna i märkesföreningen upplevts tuffare genom att missnöjet ökat.

– Jag är inte helt förvånad över enkätens betyg, men lite förvånad över att det genomsyras på så många olika områden. Jag tror det finns några viktiga och tunga områden där problemen finns och att de smittar av sig och ger en negativ helhetsbild.

– Det viktigaste är leverans- och beställningsproblematik. Vi måste hitta en annan affärsmodell tillsammans med Renault Sverige vad gäller flöde och lagerhållning och beställning av fordon för att komma ur den här situationen.

Andra områden som Per Almefelt pekar på är lönsamhetsdiskussionen, mellanperioden i modellutbudet, osäkerhet till följd av omorganisation i ledningen och de allt hårdare standard- och kvalitetskraven som ställs på anläggningarna.

– Det har blivit tuffare under en kortare period. Men ska jag vara ärlig så har vissa ÅF slarvat med att uppfylla de här tidigare, vilket gör att kraven kommer som en chock.